12 okt. Öppet samtal: Vad är radikalt?
Vi vill uppdatera oss kring ämnet radikalitet och har därför bjudit in till ett öppet samtal under rubriken ”Vad är radikalt?”. Medverkande gäster är regissören och konstnären Nasim Aghili, konstnären och semiotikern Thierry Mortier, koreografen Paloma Madrid, konstnären Ulrika Gomm och koreografen Frédéric Gies.
Radikalitet har fått följa en samhällsutveckling där olika rörelser har förknippats med begreppet, såväl politiska som konstnärliga
Även om begreppet ofta för tankarna till polarisering och provokation, finns även idag “radical empathy’ som utgår från att aktivt försöka förstå och ta del av andras känslor, att acceptera istället för att döma.
Olika generationer skapar sin estetik där det radikala kommuniceras på vitt skilda sätt. Gemensamt för det radikala i konsten är att det kan skapa förändring, estetiskt eller politiskt, att öppna upp för nya möjligheter och bidra till ett grundläggande skifte även om det ibland ligger bortom konstnärens intention.
Vad är det som gör ett konstnärligt uttryck radikalt? Hur hänger det radikala och aktivism ihop? När går det radikala över gränsen för någonting som är oacceptabelt? Är det spektakulära det radikalas fiende? Vilka olika uttryck och förhållningssätt kan ses som radikala i dag?
Under kvällen sker också två kortare presentationer:
Nasim Aghili, Ellen Nyman och Timimie Märak läser ett utdrag ur konstgruppen Fuls ”Tal till nationen”. Läs mer här
Under kvällen visas också delar ur Welds manifestprojekt
Kom och diskutera radikalitet med oss!
NASIM AGHILI
är regissör, dramatiker och konstnär och aktiv i konstgruppen Ful samt konstduon aghili/karlsson. Som konstnär arbetar hen alltid med normkritiska uttryck och ingångar, ofta baserade på queera, feministiska och dekoloniserande idéer, teorier och erfarenheter. Att skapa sörjbarhet för kroppar som av majoritetssamhället anses vara ovärdiga är ett återkommande tema och metod i Nasim Aghilis arbete.
PALOMA MADRID
jobbar som koreograf, dansare, danspedagog och doula med bas i Stockholm och Santiago de Chile. Paloma driver danskompaniet Rosales. Hon utforskar ständigt skärningspunkten mellan sin egen kropp i aktion, kollaborativ konst och social koreografi. Paloma samarbetar med konstnärer med alla typer av fysiska funktionsvariationer och förmågor. Hennes arbete söker alltid efter möjligheter för sinnet och kroppen att tänka, analysera, känna och praktisera om dans och koreografi.
THIERRY MORTIER
är belgisk konstnär och semiotiker som bor och arbetar i Stockholm. Han arbetar med olika uttryck; målningar, skulpturer, video, installationer och interventioner i offentliga rum, men karakteristiskt för Mortiers verk är synliggörandet av de dolda strukturer och mönster som omger oss och som formar vårt samhälle. Mortier är grundare av Kvadrennalen, en plattform för den samtida konstens svar på politiska hot, där konstnärer och professionella i konstbranschen arbetar för att visa samhället i stort att konstvärlden står enade i sin delade tro på konsten genom det gemensamma språket: konsten själv.
ULRIKA GOMM
är en Stockholmsbaserad konstnär som genom sina ljud- och textbaserade installationer verk uppvisar en subversiv inställning till språket. De källor hon använder sig av är ofta auktoriteters språk: regeringsmaktens, och nationalbibliotekens formuleringar som försöker definiera samhällets grundvalar och individens levnadsregler. Med hjälp av förvrängningar och grepp som bjuder in betraktaren till att själv sammanföra och bygga egna betydelser, skapar hon en spricka i det språkbruk som har för avsikt att minimera antalet tolkningsmöjligheter.
FRÉDÉRIC GIES
är en dansare och koreograf baserad i Sverige. Efter att ha dansat med flera stora franska koreografer under 1990-talet började hen skapa sina egna verk, som fokuserar på hur koreografi kan diskutera politik utan att vara övertydlig. I sina verk använder hen sig bland annat av sin bakgrund inom balett och sitt deltagande i rave- och technovärlden, och kopplar ihop dansformer som till synes är främmande för varandra så att hierarkierna förknippad med de olika formerna kollapsar. Gies’ verk synliggör dansens förmåga att tala, utan att representera eller demonstrera, och undersöker komplexiteten i våra identitetsbyggande processer.
Ett projekt av Anna Koch och Nina Øverli
Weld stöds av Stockholms stad, Statens kulturråd och Region Stockholm