27 sep. Ten Years Alive | Jakob Ullmann (DE) + Tony Conrad (US)

Ten Years Alive är ett tredagarsarrangemang som firar tioårsjubileet av den första upplagan av festivalen ”for other music”, som ägde rum 2016. Evenemanget pågår den 25–27 september på Moderna Museet, SITE, ABF, Fylkingen, Mötesplats Mariatorget och Weld och bjuder på uppträdanden av Daniel Blumberg, Feeo, Anna Högberg, David Grubbs, Finn Loxbo, Saviet/Houston-duon och många fler, tillsammans med en storslagen iscensättning av Jose Macedas ”Cassettes 100” och visningar av 16 mm-filmer med ”flicker”-effekt av Paul Sharits, Lis Rhodes och Tony Conrad.

Ten Years Alive avslutas på Weld med en gemensam framförande av Rebecca Lane och Jon Heilbron av två soloverk av den tyske kompositören Jakob Ullmann. Jakob Ullmanns verk, som ofta befinner sig på gränsen till det hörbara men ändå pulserar av livskraft och en utsökt spänning, är unika inom den samtida kompositionskonsten. Detta kombineras med två 16 mm-filmer av Tony Conrad – hans legendariska, men alltför sällan visade strukturalistiska klassiker The Flicker och en kortare, senare ”flicker”-film, Straight and Narrow (gjord i samarbete med hans dåvarande hustru Beverly Conrad).


Söndagen 27 september kl 19.00

Weld
Norrtullsgatan 7

Biljetter och & info


Program

Jakob Ullmann —
Solo i (1992/93-2010) för flöjt
Solo iv (2013/14) för lågtoniga stråkinstrument
Rebecca Lane, kvartstonflöjter
Jon Heilbron, kontrabas

Tony conrad — The Flicker (1966)
Tony Conrad, Beverly Conrad — Straight & Narrow (1970)

Notera: I detta program förekommer blinkande/stroboskopiska ljus

Producerat av John Chantler för ideell edition med stöd från Kulturrådet, Stockholms stad och Region Stockholm.


Heilbron/Lane Duo
Duo-projektet med de Berlinbaserade australiska musikerna Rebecca Lane (kvarttonflöjter) och Jon Heilbron (kontrabas) inriktar sig på längre verk i den mikrotonala musikens och den rena stämningens framkant. De är kända för sin ”precision, koncentration och samspel” (Gramophone), och deras inspelning av Catherine Lambs Muto Infinitas (Another Timbre) utnämndes till ett av The Wires ”Tio bästa samtida klassiska album” 2021. Deras efterföljande album, en samtidig inspelning av Jakob Ullmanns Solo I och Solo IV, släpptes i slutet av 2025. De har uruppfört nya mikrotonala verk för sin ovanliga besättning runt om i Australien och Europa, bland annat vid Louth Contemporary Music Festival (IE), Audible Edge (AU), Himera (FI) och Archipel (CH).

Lane och Heilbron är båda verksamma som kompositörer och musiker inom områdena samtida och experimentell musik. Utöver sitt duoprojekt är de medlemmar i det Berlinbaserade Harmonic Space Orchestra (HSO), ett konsert- och forskningskollektiv som fokuserar på utvidgad ren intonation; kvartetten Asterales tillsammans med Fredrik Rasten och Léo Dupleix; Anthony Pateras kvintett Dread of Voids; samt det europeisk-australiensiska kollektivet Phonetic Orchestra.

Jakob Ullmann
är en tysk kompositör och universitetsprofessor. Jakob Ullmann föddes i Sachsen, Östtyskland, 1958. Efter att ha vägrat att fullgöra militärtjänst i Östtyskland arbetade Ullmann som trädgårdsmästare, pannvakt och målare mellan 1978 och 1982. Han studerade kyrkomusik i Dresden och tog en filosofie doktorsexamen. Han studerade komposition privat för Friedrich Goldmann.

Från 1982 och framåt arbetade han som kompositör och författare i Berlin, och sedan 2008 ingår han i musikstaben vid Akademin i Basel.

Rebecca Lane
är en musiker som utforskar intonation som en social och perceptuell praktik, med fokus på rätt/rationell intonation och de relationella aspekterna av att framföra/aktivera detta material tillsammans med andra.

Hennes praktik präglas av pågående relationer med kompositörer (såsom Catherine Lamb), samarbeten (som distances bending med Clara de Asís) och inom olika duon och ensembler (bland annat Harmonic Space Orchestra), där hon använder olika flöjter (i synnerhet kvarttonflöjter enligt Kingma-systemet).

De flesta av hennes senaste verk har givits ut av Edition RZ och Another Timbre.

Jonathan Heilbron
är en australisk kompositör och musiker som är verksam inom områdena samtida, improviserad och experimentell musik. Förutom att framföra sina egna kompositioner komponerar Jonathan musik för och tillsammans med tolkar av samtida musik, improvisatörer, musiker utan formell utbildning samt artister som specialiserat sig på olika folkmusiktraditioner från hela världen.

Jonathan är grundare och konstnärlig ledare för Phonetic Orchestra. Han är även medlem i Harmonic Space Orchestra och Ensemble KNM Berlin och samarbetar regelbundet med några av Europas mest renommerade ensembler inom samtida musik, däribland Ensemble Musikfabrik, Klangforum Wien och Apartment House.

En svartvit scen med två musiker som uppträder, den ena spelar bas och den andra basklarinett, med notställ framför sig.

Tony Conrad
Tony Conrads enastående karriär sträckte sig över sex decennier och omfattade ett gränslöst spektrum av discipliner och roller, däribland bildkonstnär, filmskapare, violinist, kompositör, aktivist för lokal kabel-tv och professor. Han gjorde betydande insatser inom de framväxande områdena minimalistisk musikkomposition och strukturell film under 1960-talet, och förde sedan sitt banbrytande arbete vidare till rock- och drönmusik, video- och performancekonst samt lokal kabel-tv.

Conrad påverkade utvecklingen av flera konstnärliga rörelser, både som samarbetspartner och som utomstående agitator. Han lät sig inte placeras i någon enskild kategori, men hade ändå ett djupgående inflytande på sina samtida och efterföljande generationer.

Beverly Grant (Beverly Conrad)
Beverly Grant (1936–1990) var en skådespelerska och filmskapare som medverkade i filmer av Andy Warhol, Jack Smith, Gregory Markopoulos, Ira Cohen, Ron Rice och Stephen Dwoskin. Hon medverkade på off-off-Broadway-scenen i pjäser av Ronald Tavel och LeRoi Jones (Amiri Baraka) och samarbetade med sin före detta make, den experimentella filmskaparen och musikern Tony Conrad. Smith, den avantgardistiske filmskaparen bakom Flaming Creatures och Normal Love, där Grant medverkade, kallade henne ”undergroundens drottning – båda undergrounds”.